~Varför är det så SVÅRT?~
Jag fattar inte vad som är så jävla svårt. Varför får jag ångest de dagar jag inte tränar? Det kan ju inte fortsätta såhär! Min kropp klarar inte av långa löppass varje dag, varje vecka. Dessutom äter jag för lite och det gör ju så att allt går åt helvete också. Nej, jag måste ta tag i det här nu. Planera dagar i förväg.
Och så kommer vi ju till ångesten, den där jävla ångesten som har kommit tillbaka och som verkligen biter sig tag i mig. Äter jag någonting, även om det är ett ynka äpple, så känns det onödigt. Ska det vara så? Känner andra så också? Nej. Jag vill också kunna äta normalt; frukost, lunch och middag, utan att känna någon ångest för att jag har ätit "för mycket". För jag äter ju inte för mycket. Eller?
2 veckor ungefär hade jag ingen ångest, men nu har den kommit tillbaka. Förhoppningsvis är den borta om någon dag dock, det borde den vara eftersom jag äter nyttigt och tränar. BLÄ! Borde jag springa? Tänkte ju plugga nu. Men borde kanske springa en kort runda, bara för att? ÅH HJÄLP MIG. Borde inte göra det egentligen, för då vinner ju faktiskt ångesten över mig och så borde det inte vara.
Shit vilket osammanhängande inlägg, men det får inte hjälpas. Det är min blogg och jag måste kunna skriva vad jag känner. Nu ska jag plugga!
Och så kommer vi ju till ångesten, den där jävla ångesten som har kommit tillbaka och som verkligen biter sig tag i mig. Äter jag någonting, även om det är ett ynka äpple, så känns det onödigt. Ska det vara så? Känner andra så också? Nej. Jag vill också kunna äta normalt; frukost, lunch och middag, utan att känna någon ångest för att jag har ätit "för mycket". För jag äter ju inte för mycket. Eller?
2 veckor ungefär hade jag ingen ångest, men nu har den kommit tillbaka. Förhoppningsvis är den borta om någon dag dock, det borde den vara eftersom jag äter nyttigt och tränar. BLÄ! Borde jag springa? Tänkte ju plugga nu. Men borde kanske springa en kort runda, bara för att? ÅH HJÄLP MIG. Borde inte göra det egentligen, för då vinner ju faktiskt ångesten över mig och så borde det inte vara.
Shit vilket osammanhängande inlägg, men det får inte hjälpas. Det är min blogg och jag måste kunna skriva vad jag känner. Nu ska jag plugga!
Kommentarer
Trackback